Beskrivning
Basilikan San Francesco är en av Sienas viktigaste kyrkor, vid piazza San Francesco. Ett stort gotiskt långhus med väggar i band av vit och grön marmor, fresker från 1300-talet av bröderna Lorenzetti och ett eukaristiskt under.
Interiören är ett enda mycket rymligt rum i form av ett egyptiskt kors, tänkt att rymma en folkmassa som lyssnar till predikningar. Väggarna har domkyrkans vita och gröna band, och de 36 glasmålningarna är av firman Zettler i München, från slutet av 1800-talet. Det stora fönstret i absiden, från 1889, visar godkännandet av Franciskus regel.
Skatterna finns i tvärskeppets kapell. Här finns Ambrogio Lorenzettis fresker, avlägsnade från klostrets kapitelsal (1335–1340), med Sex franciskanbröders martyrium och Den helige Ludvig av Toulouse inför Bonifatius VIII, samt Korsfästelsen av hans bror Pietro Lorenzetti.
På fasadens insida finns två stora avlägsnade fresker: Jungfru Marias kröning, påbörjad av Sassetta 1447 och avslutad av Sano di Pietro, och Sodomas Födelse från 1531. Längst bak i högra sidoskeppet hänger ett träkrucifix från slutet av 1200-talet, som klarade sig undan branden 1655.
I huvudkapellet visas två byster: påve Pius II:s föräldrar, Silvio Piccolomini och Vittoria Forteguerri, huggna av Antonio Federighi 1459. I golvet ligger en platta som traditionen pekar ut som Pia de' Tolomeis grav, flyttad hit med släkten Tolomeis gravvalv.
Det mest kända är miraklet med de heliga hostiorna. Den 14 augusti 1730 tog en tjuv med sig en pyx med 351 invigda hostior från basilikan. Tre dagar senare lade en kormästare märke till något vitt i offerlådan i en annan kyrka, Santa Maria in Provenzano: det var de.
De var täckta av damm och spindelväv, så de förtärdes inte utan bevarades. Och här börjar den märkliga delen: vid varje kontroll har de visat sig vara oskadda, även efter tre århundraden. För kyrkan är det ett eukaristiskt under, och därför är kyrkan också basilika och helgedom.
Hostiorna flyttas med årstiderna: på sommaren och på vintern finns de i två olika kapell i tvärskeppet. Drygt tvåhundra finns kvar, eftersom någon vid vissa prov också smakade på dem.
Det nuvarande utseendet har mycket att tacka 1800-talet för. En brand 1655 hade lämnat kyrkan i dåligt skick i över två sekel, tills Giuseppe Partinis restaureringar (interiören, 1885–1892) och den nya nygotiska tegelfasaden (1894–1913) gav den dess nuvarande ansikte. Från väggarna hänger contradornas flaggor.
Interiören är ett enda mycket rymligt rum i form av ett egyptiskt kors, tänkt att rymma en folkmassa som lyssnar till predikningar. Väggarna har domkyrkans vita och gröna band, och de 36 glasmålningarna är av firman Zettler i München, från slutet av 1800-talet. Det stora fönstret i absiden, från 1889, visar godkännandet av Franciskus regel.
Skatterna finns i tvärskeppets kapell. Här finns Ambrogio Lorenzettis fresker, avlägsnade från klostrets kapitelsal (1335–1340), med Sex franciskanbröders martyrium och Den helige Ludvig av Toulouse inför Bonifatius VIII, samt Korsfästelsen av hans bror Pietro Lorenzetti.
På fasadens insida finns två stora avlägsnade fresker: Jungfru Marias kröning, påbörjad av Sassetta 1447 och avslutad av Sano di Pietro, och Sodomas Födelse från 1531. Längst bak i högra sidoskeppet hänger ett träkrucifix från slutet av 1200-talet, som klarade sig undan branden 1655.
I huvudkapellet visas två byster: påve Pius II:s föräldrar, Silvio Piccolomini och Vittoria Forteguerri, huggna av Antonio Federighi 1459. I golvet ligger en platta som traditionen pekar ut som Pia de' Tolomeis grav, flyttad hit med släkten Tolomeis gravvalv.
Det mest kända är miraklet med de heliga hostiorna. Den 14 augusti 1730 tog en tjuv med sig en pyx med 351 invigda hostior från basilikan. Tre dagar senare lade en kormästare märke till något vitt i offerlådan i en annan kyrka, Santa Maria in Provenzano: det var de.
De var täckta av damm och spindelväv, så de förtärdes inte utan bevarades. Och här börjar den märkliga delen: vid varje kontroll har de visat sig vara oskadda, även efter tre århundraden. För kyrkan är det ett eukaristiskt under, och därför är kyrkan också basilika och helgedom.
Hostiorna flyttas med årstiderna: på sommaren och på vintern finns de i två olika kapell i tvärskeppet. Drygt tvåhundra finns kvar, eftersom någon vid vissa prov också smakade på dem.
Det nuvarande utseendet har mycket att tacka 1800-talet för. En brand 1655 hade lämnat kyrkan i dåligt skick i över två sekel, tills Giuseppe Partinis restaureringar (interiören, 1885–1892) och den nya nygotiska tegelfasaden (1894–1913) gav den dess nuvarande ansikte. Från väggarna hänger contradornas flaggor.