Beskrivning
Museo Diocesano d'Arte Sacra ligger i salarna bredvid Oratorio di San Bernardino, på piazza San Francesco, och är två besök i ett. Å ena sidan sienesisk måleri och skulptur från 1200- till 1700-talet, å andra sidan ett oratorium med fresker av tre stora målare från 1500-talet.
Höjdpunkten är oratoriets övervåning: mellan 1518 och 1532 målade Sodoma, Girolamo del Pacchia och Beccafumi här Jungfru Marias historia. I scenerna känner man igen minnen av Michelangelos och Rafaels romerska verk, framför allt Sixtinska kapellets valv och Stanze i Vatikanen.
Härinne är taket ett kassettak med keruberhuvuden, och väggarna är av trä med stuckatur av Ventura Turapilli. På sidorna om altaret står en liten tavla med trigrammet som enligt traditionen tillhörde helgonet och en bysantinsk ikon från 1200-talet.
Undervåningen har ett valv med en fresk av Madonnan som skyddar Siena, tillsammans med den helige Bernardino och den heliga Caterina, påbörjad av Arcangelo Salimbeni och avslutad 1580 av Francesco Vanni. I lunetterna finns scener ur Bernardinos liv.
I museets salar är utgångspunkten Madonnan från Tressa, från omkring 1235: den äldsta ikonen i den sienesiska måleritraditionen. Lite längre fram hänger Madonna del latte av Ambrogio Lorenzetti, ett berömt verk från 1300-talet.
När man kommer till 1400-talet möter man Madonnan från Molli av Sassetta och en Bebådelse av Matteo di Giovanni som troget återger Simone Martinis från 1300-talet. Vecchietta signerar en Pietà i fresk och samma scen i färgat trä.
I vestibulen, över en båge, står en Madonna med barn i polykromerad terrakotta av Jacopo della Quercia, från omkring 1420. I den gamla sakristian visas verk från 1400- till 1700-talet, med en korsbärande Kristus av Beccafumi.
Här predikade man på riktigt. Den helige Bernardino brukade tala på den här platsen, och efter hans kanonisering 1450 tog brödraskapet hans namn och beslöt att bygga oratoriet. Utanför finns en tegelfasad med ett portal av travertin från 1574 och, högt upp, en strålskiva med trigrammet IHS.
En kuriös detalj: några små målade tavlor av Sodoma och Riccio, i sakristian, användes som likbårar. Och ett relikskrin i form av en kista bevarar några av helgonets föremål och hans inälvor, skickade från L'Aquila, där Bernardino dog och är begravd.
Bland 1700-talets dukar finns också skissen till fresken som Antonio Nasini och hans bror Giuseppe Nicola målade i slutet av 1600-talet för Antiporto di Camollia, senare förstörd i bombningarna 1944.
Höjdpunkten är oratoriets övervåning: mellan 1518 och 1532 målade Sodoma, Girolamo del Pacchia och Beccafumi här Jungfru Marias historia. I scenerna känner man igen minnen av Michelangelos och Rafaels romerska verk, framför allt Sixtinska kapellets valv och Stanze i Vatikanen.
Härinne är taket ett kassettak med keruberhuvuden, och väggarna är av trä med stuckatur av Ventura Turapilli. På sidorna om altaret står en liten tavla med trigrammet som enligt traditionen tillhörde helgonet och en bysantinsk ikon från 1200-talet.
Undervåningen har ett valv med en fresk av Madonnan som skyddar Siena, tillsammans med den helige Bernardino och den heliga Caterina, påbörjad av Arcangelo Salimbeni och avslutad 1580 av Francesco Vanni. I lunetterna finns scener ur Bernardinos liv.
I museets salar är utgångspunkten Madonnan från Tressa, från omkring 1235: den äldsta ikonen i den sienesiska måleritraditionen. Lite längre fram hänger Madonna del latte av Ambrogio Lorenzetti, ett berömt verk från 1300-talet.
När man kommer till 1400-talet möter man Madonnan från Molli av Sassetta och en Bebådelse av Matteo di Giovanni som troget återger Simone Martinis från 1300-talet. Vecchietta signerar en Pietà i fresk och samma scen i färgat trä.
I vestibulen, över en båge, står en Madonna med barn i polykromerad terrakotta av Jacopo della Quercia, från omkring 1420. I den gamla sakristian visas verk från 1400- till 1700-talet, med en korsbärande Kristus av Beccafumi.
Här predikade man på riktigt. Den helige Bernardino brukade tala på den här platsen, och efter hans kanonisering 1450 tog brödraskapet hans namn och beslöt att bygga oratoriet. Utanför finns en tegelfasad med ett portal av travertin från 1574 och, högt upp, en strålskiva med trigrammet IHS.
En kuriös detalj: några små målade tavlor av Sodoma och Riccio, i sakristian, användes som likbårar. Och ett relikskrin i form av en kista bevarar några av helgonets föremål och hans inälvor, skickade från L'Aquila, där Bernardino dog och är begravd.
Bland 1700-talets dukar finns också skissen till fresken som Antonio Nasini och hans bror Giuseppe Nicola målade i slutet av 1600-talet för Antiporto di Camollia, senare förstörd i bombningarna 1944.