Beskrivning
Orto Botanico i Siena är universitetets trädgård, på Via Mattioli, nära Porta Tufi, innanför murarna.
Den upptar omkring två och en halv hektar av en sluttning och förenar rabatter med medicinalväxter, en liten park med exotiska träd, ett riktigt jordbruk och växthusen, bland dem ett gammalt från 1875.
Allt började med de växter som botade de sjuka. I början av 1600-talet hade sjukhuset Santa Maria della Scala sin Orto dei Semplici, där läkeörter odlades.
År 1784 gjorde storhertig Peter Leopold om den till universitetets botaniska trädgård, och 1856 flyttades den hit, nära Accademia dei Fisiocritici, för att få mer plats.
Ingången från gatan, öppnad 1866, pryds av två bassänger med vattenväxter. År 1964 fördubblades ytan, med nya byggnader för universitetets institutioner som införlivade ett litet kallväxthus från 1800-talet.
Sluttningen delas i tre sektorer. Högst upp ligger skolan, med konstgjorda terrasser och rektangulära rabatter för växter som används i apotek, parfymeri och matlagning.
Längre ner ligger parken, med exotiska träd och buskar som klarar sig utomhus, som kvittenträd, granatäpple och jujube, tillsammans med växter från centrala och södra Toscana och en samling nakenfröiga växter.
Längst ner finns jordbruket, där man försökt påminna om hur marken såg ut innanför murarna. Här växer fruktträd som forskarna studerar; en stenparti och en ormbunksträdgård, nyligen anlagda, visar toskanska växter från naturmiljöer som sällan skådas.
Tre växthus rymmer de exotiska växterna. I det varma växthuset, byggt 1875 av järn och färgat glas, växer orkidéer, ormbunkar och agaver; i ett annat finner växter från halvökenmiljöer skydd, som amerikanska kaktusar och afrikanska törelväxter.
Dagens storlek och utformning beror på de föreståndare som avlöst varandra. Så sammanfattar trädgården universitetets historia: från odling av läkande växter, som på 1600-talet, till en plats för forskning om fruktträd och samlingar av exotiska arter.
Den upptar omkring två och en halv hektar av en sluttning och förenar rabatter med medicinalväxter, en liten park med exotiska träd, ett riktigt jordbruk och växthusen, bland dem ett gammalt från 1875.
Allt började med de växter som botade de sjuka. I början av 1600-talet hade sjukhuset Santa Maria della Scala sin Orto dei Semplici, där läkeörter odlades.
År 1784 gjorde storhertig Peter Leopold om den till universitetets botaniska trädgård, och 1856 flyttades den hit, nära Accademia dei Fisiocritici, för att få mer plats.
Ingången från gatan, öppnad 1866, pryds av två bassänger med vattenväxter. År 1964 fördubblades ytan, med nya byggnader för universitetets institutioner som införlivade ett litet kallväxthus från 1800-talet.
Sluttningen delas i tre sektorer. Högst upp ligger skolan, med konstgjorda terrasser och rektangulära rabatter för växter som används i apotek, parfymeri och matlagning.
Längre ner ligger parken, med exotiska träd och buskar som klarar sig utomhus, som kvittenträd, granatäpple och jujube, tillsammans med växter från centrala och södra Toscana och en samling nakenfröiga växter.
Längst ner finns jordbruket, där man försökt påminna om hur marken såg ut innanför murarna. Här växer fruktträd som forskarna studerar; en stenparti och en ormbunksträdgård, nyligen anlagda, visar toskanska växter från naturmiljöer som sällan skådas.
Tre växthus rymmer de exotiska växterna. I det varma växthuset, byggt 1875 av järn och färgat glas, växer orkidéer, ormbunkar och agaver; i ett annat finner växter från halvökenmiljöer skydd, som amerikanska kaktusar och afrikanska törelväxter.
Dagens storlek och utformning beror på de föreståndare som avlöst varandra. Så sammanfattar trädgården universitetets historia: från odling av läkande växter, som på 1600-talet, till en plats för forskning om fruktträd och samlingar av exotiska arter.