Beskrivning
Palazzo Tolomei är det medeltida palatset som avslutar torget med samma namn, längs Banchi di Sopra, en av Sienas huvudgator. Det var hemmet för en bankirfamilj och är stadens äldsta bevarade privata bostad.
Det man framför allt ska se är fasaden i grå sten: sträng, typiskt tolvhundratalet, med två våningar långt ifrån varandra, åtskilda av kantlister. Det är måttet som slår en: inga onödiga utsmyckningar, bara en kompakt vägg från för nästan åttahundra år sedan.
Det som gör den mindre sträng är biforiefönstren: två rader om fem, krönta av spetsbågar och små treklöverformade ögon. Titta på dem från torget, lite uppifrån: de regelbundna öppningarnas rytm gör hela fasaden lättare.
Inne i salongen har arkitektoniska fragment som hittades under restaureringarna satts ihop igen, ett sätt att på nära håll se delar av ett palats som nästan försvann.
Tolomei var bland de första i Siena som gjorde sig en förmögenhet på växlingsverksamhet: mäktiga bankirer, med torn och slott mellan Montagnola Senese och Maremma. Redan på 1000- och 1100-talet ägde de utanför dåtidens murar en befäst gård, ett tecken på en förmögenhet som redan var säker.
Palatset påbörjades före 1205, men klarade sig med nöd och näppe: efter 1267 förstörde ghibellinerna det nästan helt och bara de övre våningarna byggdes upp igen, mellan 1270 och 1275. År 1277 tog det eld, men utan större skador.
Fiender hade familjen: 1269 var det Regolino Tolomei som dödade Provenzano Salvani, ledaren för Sienas ghibelliner, i strid.
I Dantes Skärselden finns också Pia, en kvinna från Siena som dödades av sin man i Maremma och som ber att få bli ihågkommen. Gamla kommentatorer sade att hon var en Tolomei, även om inget dokument någonsin har bevisat det, och hennes vers är inhuggen på en minnestavla just på det här palatset.
Pias minnestavla sitter på högra sidan, i Vicolo della Torre: en detalj som många går förbi utan att se.
Det man ser i dag är till stor del ett resultat av restaureringen 1971.
Det man framför allt ska se är fasaden i grå sten: sträng, typiskt tolvhundratalet, med två våningar långt ifrån varandra, åtskilda av kantlister. Det är måttet som slår en: inga onödiga utsmyckningar, bara en kompakt vägg från för nästan åttahundra år sedan.
Det som gör den mindre sträng är biforiefönstren: två rader om fem, krönta av spetsbågar och små treklöverformade ögon. Titta på dem från torget, lite uppifrån: de regelbundna öppningarnas rytm gör hela fasaden lättare.
Inne i salongen har arkitektoniska fragment som hittades under restaureringarna satts ihop igen, ett sätt att på nära håll se delar av ett palats som nästan försvann.
Tolomei var bland de första i Siena som gjorde sig en förmögenhet på växlingsverksamhet: mäktiga bankirer, med torn och slott mellan Montagnola Senese och Maremma. Redan på 1000- och 1100-talet ägde de utanför dåtidens murar en befäst gård, ett tecken på en förmögenhet som redan var säker.
Palatset påbörjades före 1205, men klarade sig med nöd och näppe: efter 1267 förstörde ghibellinerna det nästan helt och bara de övre våningarna byggdes upp igen, mellan 1270 och 1275. År 1277 tog det eld, men utan större skador.
Fiender hade familjen: 1269 var det Regolino Tolomei som dödade Provenzano Salvani, ledaren för Sienas ghibelliner, i strid.
I Dantes Skärselden finns också Pia, en kvinna från Siena som dödades av sin man i Maremma och som ber att få bli ihågkommen. Gamla kommentatorer sade att hon var en Tolomei, även om inget dokument någonsin har bevisat det, och hennes vers är inhuggen på en minnestavla just på det här palatset.
Pias minnestavla sitter på högra sidan, i Vicolo della Torre: en detalj som många går förbi utan att se.
Det man ser i dag är till stor del ett resultat av restaureringen 1971.