Beskrivning
Santuario Cateriniano är huset där Katarina av Siena föddes, i stadsdelen Fontebranda, förvandlat till ett helgedom av pelargångar, loggior och oratorier. Det ligger på Costa di Sant'Antonio, i ett område som var kvarter för ullarbetare, verkstäder och färgerier.
Katarina var dotter till färgaren Jacopo Benincasa. Strax efter helgonförklaringen, 1461, köpte kommunen huset och byggnaderna intill för att göra en helgedom av dem, och ombyggnaderna började 1464.
Huset känns fortfarande igen på renässansportalen med inskriften «Sponsae Kristi Catherine Domus» och på loggian med de små tegelpelarna.
Man går in genom pelargången dei Comuni d'Italia, i nyrenässansstil, som byggdes för att fira att Pius XII 1939 utropade Katarina till Italiens skyddshelgon.
Namnet har en kuriös förklaring: påbörjad 1941 byggdes den för en symbolisk summa, motsvarande kostnaden för en tegelsten, som varje italiensk kommun bidrog med. Arbetena stannade av kriget och slutfördes 1947.
Längre fram ligger Crocifissokyrkan, byggd mellan 1614 och 1623 på marken där familjen Benincasas trädgård enligt traditionen låg.
Den bevarar krucifixet av pisansk skola, från andra hälften av 1200-talet, inför vilket Katarina 1375 fick stigmata i kyrkan Santa Cristina i Pisa.
Mitt emot finns Cucina-oratoriet: ursprungligen familjen Benincasas kök. Under altaret finns resterna av eldstaden, där Katarina enligt berättelsen föll i extas över glödande kol och kom därifrån oskadd.
Väggarna täcks av dukar med scener ur helgonets liv, målade främst mellan 1578 och 1635.
Går man ner för trappan kommer man till Camera-oratoriet, där man ser den lilla kammaren där Katarina sov, med stenen hon använde som kudde. Längre ner ligger Tintoria-oratoriet, där faderns färgeri låg.
Det sistnämnda, även kallat Santa Caterina in Fontebranda-oratoriet, byggdes om till kyrka mellan 1465 och 1474 och tillhör contradan dell'Oca. Så besöks helgedomen: man går ner från våning till våning till platsen där helgonets familj bearbetade ull.
Katarina var dotter till färgaren Jacopo Benincasa. Strax efter helgonförklaringen, 1461, köpte kommunen huset och byggnaderna intill för att göra en helgedom av dem, och ombyggnaderna började 1464.
Huset känns fortfarande igen på renässansportalen med inskriften «Sponsae Kristi Catherine Domus» och på loggian med de små tegelpelarna.
Man går in genom pelargången dei Comuni d'Italia, i nyrenässansstil, som byggdes för att fira att Pius XII 1939 utropade Katarina till Italiens skyddshelgon.
Namnet har en kuriös förklaring: påbörjad 1941 byggdes den för en symbolisk summa, motsvarande kostnaden för en tegelsten, som varje italiensk kommun bidrog med. Arbetena stannade av kriget och slutfördes 1947.
Längre fram ligger Crocifissokyrkan, byggd mellan 1614 och 1623 på marken där familjen Benincasas trädgård enligt traditionen låg.
Den bevarar krucifixet av pisansk skola, från andra hälften av 1200-talet, inför vilket Katarina 1375 fick stigmata i kyrkan Santa Cristina i Pisa.
Mitt emot finns Cucina-oratoriet: ursprungligen familjen Benincasas kök. Under altaret finns resterna av eldstaden, där Katarina enligt berättelsen föll i extas över glödande kol och kom därifrån oskadd.
Väggarna täcks av dukar med scener ur helgonets liv, målade främst mellan 1578 och 1635.
Går man ner för trappan kommer man till Camera-oratoriet, där man ser den lilla kammaren där Katarina sov, med stenen hon använde som kudde. Längre ner ligger Tintoria-oratoriet, där faderns färgeri låg.
Det sistnämnda, även kallat Santa Caterina in Fontebranda-oratoriet, byggdes om till kyrka mellan 1465 och 1474 och tillhör contradan dell'Oca. Så besöks helgedomen: man går ner från våning till våning till platsen där helgonets familj bearbetade ull.