Beskrivning
Logge del Papa, Påvens loggia, är en renässansloggia i Siena, längst ner på via Banchi di Sotto, bredvid kyrkan San Martino. Tre bågar av travertin, en latinsk dedikation och en familjehistoria: en påves gåva till sina släktingar.
Dedikationen läser man på arkitraven, med tydliga bokstäver: «Pius II Pont Max gentilibus suis Piccolomineis», alltså «Pius II, påve, till sina släktingar Piccolomini». Påven dolde det inte, utan skrev det i sten.
Fasaden är av travertin, med tre renässansbågar på korintiska kapitäl. Högst upp, över arkitraven med dedikationen, löper en attika av tegel: kontrasten mellan ljus sten och tegel är dess kännetecken.
Ritningarna är av den sienesiske arkitekten Antonio Federighi, skulptör och arkitekt i den sienesiska renässansen, inspirerad av antiken. Loggian uppfördes 1461–1463, samma år som han avslutade krönet på Cappella di Piazza.
Beställaren var Pius II, född i Corsignano, nuvarande Pienza, som Enea Silvio Piccolomini. Hans släkt, Piccolomini, hade sitt palats alldeles intill, och det är dem påven skänkte loggian till.
Påvens förhållande till Siena var inte enkelt. Som kardinal nekades han 1456 inträde i staden, och sienarnas gamla misstro hade vuxit till fientlighet. Som påve glömde han ändå varken släkten eller födelsestaden: Corsignano gav han en ny stadsform, och Pienza föddes.
Den här loggian är hans gåva till familjen, i en stad som hade bemött honom kyligt: en elegant fasad och en inskription som är omöjlig att missa.
Intill ligger kyrkan San Martino, belagd redan på 700-talet och så viktig under tidig medeltid att den gav namn åt ett av stadens tre Terzi. Den förnyades 1537, medan fasaden utfördes från 1613.
Inne i San Martino finns dukar av Beccafumi, Guido Reni (en Omskärelse från 1636) och Guercino. Loggian och kyrkan bildar alltså ett hörn som förenar renässansarkitektur och måleri av högsta klass.
Även basilikan San Francesco påminner om påvens familj: 1459 högg Federighi åt Pius II byster av hans föräldrar, Silvio Piccolomini och Vittoria Forteguerri, som flyttades från Pienza till den kyrkan.
Dedikationen läser man på arkitraven, med tydliga bokstäver: «Pius II Pont Max gentilibus suis Piccolomineis», alltså «Pius II, påve, till sina släktingar Piccolomini». Påven dolde det inte, utan skrev det i sten.
Fasaden är av travertin, med tre renässansbågar på korintiska kapitäl. Högst upp, över arkitraven med dedikationen, löper en attika av tegel: kontrasten mellan ljus sten och tegel är dess kännetecken.
Ritningarna är av den sienesiske arkitekten Antonio Federighi, skulptör och arkitekt i den sienesiska renässansen, inspirerad av antiken. Loggian uppfördes 1461–1463, samma år som han avslutade krönet på Cappella di Piazza.
Beställaren var Pius II, född i Corsignano, nuvarande Pienza, som Enea Silvio Piccolomini. Hans släkt, Piccolomini, hade sitt palats alldeles intill, och det är dem påven skänkte loggian till.
Påvens förhållande till Siena var inte enkelt. Som kardinal nekades han 1456 inträde i staden, och sienarnas gamla misstro hade vuxit till fientlighet. Som påve glömde han ändå varken släkten eller födelsestaden: Corsignano gav han en ny stadsform, och Pienza föddes.
Den här loggian är hans gåva till familjen, i en stad som hade bemött honom kyligt: en elegant fasad och en inskription som är omöjlig att missa.
Intill ligger kyrkan San Martino, belagd redan på 700-talet och så viktig under tidig medeltid att den gav namn åt ett av stadens tre Terzi. Den förnyades 1537, medan fasaden utfördes från 1613.
Inne i San Martino finns dukar av Beccafumi, Guido Reni (en Omskärelse från 1636) och Guercino. Loggian och kyrkan bildar alltså ett hörn som förenar renässansarkitektur och måleri av högsta klass.
Även basilikan San Francesco påminner om påvens familj: 1459 högg Federighi åt Pius II byster av hans föräldrar, Silvio Piccolomini och Vittoria Forteguerri, som flyttades från Pienza till den kyrkan.